DEMOKRATI
- MEN MED MÅTTA...?

I Sverige ska allt som bekant vara så lagom; vi strävar efter jämställdhet
men med måtta... det ska ju vara rättvist, men med viss moderation...o.s.v.
Somliga försöker låsa fast begreppet demokrati vid ett visst styrelseskick,
som vissa stater har och andra inte - för mig är Demokrati ett ideal, en antites
snarare än ett västerländskt status quo; ett ideal som baseras på ett annat
ännu högre ideal nämligen Människovärdet, tron på alla människors lika värde.
Tyvärr är detta något som naggats i kanten i Sverige på senare tid (nåja, ärligt
talat så har det aldrig haft chansen att genomsyra vårt land, socialdarwinister
och andra elitister har ständigt kämpat emot); sedan 80-talet är det de
ekonomistiska fundamentalisterna som gjort mest för att 'differentiera' människovärdet.
Men det största problemet är att de som skulle värna dessa värden snarare tycks ha
fångats i en tidsanda som hotar att undergräva dem. Därför ser jag det som konstnär
viktigt att ställa frågor om hur människovärde och demokrati hanteras i vårt samhälle;
några av mina bilder vill vara ett memento om detta.



Ska man ge sig i kast med ett sådant projekt måste man våga gå utanför muren, och se efter hur det ser ut på samhällets baksida.

När jag var i Jerusalem, den Heliga Staden, ville jag undersöka vad "Gehenna" ( bibelns namn på det som vi nordbor valt att kalla 'helvetet') var för en plats, så jag uppsökte Hinnoms dal på stadens baksida, och detta är vad jag såg:

Strax utanför stadens mur vräkte man fortfarande ut sopor och mitt ibland soporna bodde människor, inom synhåll från 'det nya Jerusalem', den stadsdel inom muren som förr var armeniska kristnas kvarter men nu 'snyggats upp' av judiska bosättare; ett idealsamhälle utan några fattiga - de hade givetvis fått flytta på sig, som på så många andra platser i den rika världen...

   
"Et in Arcadia ego" - 'också i Arkadien finns jag, döden' är en devis hämtad från en målning av Poussin

- och vem hade väntat sig ett statsministermord i det idylliska Sverige; sånt händer inte här - men det gjorde det.

Jag tror att vår bild av det fredliga Sverige krossades den dagen. Också demokratin drabbades.

   
Vart har vårt samhälle rört sig sedan dess?
Varför anses det viktigare att låta nazister komma till tals än att lyssna till ungdomar med demokratiska ideal, om de än i sin iver att försvara människovärdet gör övertramp ibland?

Varför är det viktigare att biltrafiken flyter störningsfritt, näringsidkare lämnas ifred att tjäna pengar och reklamen får vara ensam om att klottra ner våra stadsmiljöer,
än att ungdomar får framföra nya ideer grundade på
demokrati och människovärde?

När Stockholmspolisen klämde in 250 personer mellan ett par bussar bara för att de råkade befinna sig på en plats där det hölls en gatufest beslöt jag mig för att måla "Det Offentliga Rummet".

   
I Prag samlades år 2000 många för att protestera mot Världsbankens orättfärdiga räntor: en ren stöld från de fattiga länderna vilken bara tjänar till att berika de redan rika.
Många olika rörelser protesterade och ibland gick det hett till på Prags gator när några grupperingar till varje pris bestämt sig för att nå ända fram till Världsbankens delegater med sin protest;
andra protesterade med helt fredliga medel, men buntades av media ihop med de våldsamma, eftersom kravaller säljer mycket lösnummer, medan fredliga protester knappast är något som man kan slå mynt av...

Jag delade de protesterandes syn på räntornas orättfärdighet, men deltog endast i protesten genom att påbörja arbetet på

"Novi Dissidenti"
(som ännu är ofullbordad), en hyllning till de nya dissidenterna i Prag som tagit upp de gamla dissidenternas oräddhet i motstånd mot en totalitär övermakt.

Dissidenter behövs nu mer än någonsin!
Statyn av S:t Vaclav var de gamla dissidenternas mötespunkt, man sågs 'under hästens svans'...

   
Vissa protester i Prag var kravallartade, men när jag sökte material på nätet för min bild - man kunde i efterhand följa skeendet nästan som om man varit där, genom att läsa interna diskussioner mellan folk som varit med - fann jag något helt annorlunda än tidningarnas bild: en demonstration som förlöpt helt fredligt - Jubel 2000 som krävde skuldavskrivning för tredje världen inspirerade av det kyrkliga och det bibliska Jubelåret (se 3:e Mosebok kap.25 vers 8-10 & 35-41).

Man gick tysta bärande vita kors i stort antal
för att påminna om de 16 000 barn som dör varje dag till följd av Världsbankens politiska krav på de fattiga länderna - ekonomism går före sjukvård och skolor i deras värld...

mitt sökande på nätet ledde till nya idéer och jag övergick till att måla

"Procession för världens fattiga"

Hemma i Sverige protesterades det året efter (2001) när George Bush kom till Göteborg. Demonstrationsledningen hade till en början ett gott samarbete med polisen tills polischef Jaldung ville visa sin makt och bl.a. skickade in Nationella Insatsstyrkan på Schillerska gymnasiet för att jaga en gulhårig terrorist. Ingen har vare sig förr eller senare sett denna gulhåriga terrorist så det enda resultatet var att man släpade ut 200 tonåringar, somliga i bara trosor och T-shirt, att ligga i två timmar på den blöta skolgården med ansiktet ner i asfalten.

När jag hörde om detta och såg en bild tagen uppifrån ett fönster på en stor polis med K-pist och schäferhund stå och vakta visste jag vad för en bild jag måste måla. Bilden från fönstret gav ett uppifrånperspektiv, men var trots det väldigt skrämmande; men jag kunde ana hur de liggandes underifrånperspektiv skulle kunna te sig! Just detta perspektiv på saken - de utsatta ungdomarnas perspektiv var vad jag ville fånga. Hur den vaktande polisen måste ha tett sig, hur skolan som varit deras tillfälliga hem blev en plats som påminde om fotbollsstadion i Chile där Pinochets junta samlade ihop alla som ville kämpa för demokratin. Jag kände inte igen mitt fosterland...

"Svensk Demokrati...?" blev verkets titel. Det tog mig 10 år att bli färdig med det. Jag ville försöka få en så dokumentär känsla som möjligt, så jag tittade på bilder som tagits av händelsen från fönster på båda sidor om skolan och omvandlade perspektivet - tyvärr ser man inte med den låga flyktpunkten hur många som låg där; den som vill kan se de dokumentärer som gjorts där bilder med ovannämnda uppifrånperspektiv ger en tydligare bild av omfattningen.


När jag på väg från en begravning den 11 September 2001 fick höra
vad som hänt i New York började en ny bild pocka på att bli målad;
och den 28 September, på S:t Vaclavs dag (i sången 'Good king Wencelaus'
omtalad som de fattigas vän) kunde jag vid sidan av tidigarenämnda
"Procession.." ställa ut en ny diptyk
"Världsterrorism"
på den årliga samlingsutställningen i Degeberga Tingshus.
Jag kan inte ha sovit mycket de 2 veckorna däremellan...

Om ni undrar varför jag skrivit "maybe 6 000 people died..." på bilden av WTC så beror det på att
min process pågick samtidigt med tidningarnas rapportering. När jag började tänkte jag skriva "maybe 16 000.."
på båda ställena eftersom det var då siffrorna på detta terroristdåds offer vägde jämt med det antal barn som
varje dag
offras - som ett Moloksoffer på Mammons altare - det var då jag kände att jag måste måla en bild!
Sedan sjönk dössiffrorna för WTC (tyvärr knappast för Världsbankens offer...) och jag ändrade till 6 000,
men min bild var färdig innan den slutgiltiga siffran fastställts till c:a 3 000 presoner- förvisso en fruktansvärd siffra
men ändå inte ens femtedelen av vad liberala ekonomister tycks anse som ett rimligt dagligt svinn...

 

Kraven på skuldavskrivning som Jubel 2000 drivit gav gensvar
- men de rika länderna bestämde sig för att dra ner på sitt bistånd till fattiga länder
när de nu var så generösa att de avskrev de räntor på räntor de tidigre krävt
- ett nollsummespel... för galleriet

Och de rika blev bara rikare och rikare, och ständigt lever en miljard i fattigdom...

och terroristjakten hotar att beröva oss varje form av privatliv.

Men... "Aldrig aldrig aldrig Aldrig ger vi upp!!!"

«« Back

Sidansvarig & ansvarig utgivare: Lars Agetorp , Uppdaterad 2017-08-12